missingframe

Nu har jag fått reda på provsvarena på mina prover jag tog förra veckan. Har tydligen hypoteros eller underproduktion av sköldkörtelhormon.
Det gör att hela jag går på lågvarv, har feber hela tiden, sover som en gris (kan utan problem sova 14 timmar/ dygn), trött och deppad hela tiden, feber, kan inte gå ner i vikt trots träning och rätt mat, går upp i vikt sjukt fort osv, förbränningen minskar.
Tydligen hade jag ganska låga värden så det gör att min kropp säger upp sig från normala funktioner.
Käkar levaxin nu 1 gång om dan. Tydligen så kommer det ta ett tag för min kropp att ställa in sig. Men sen ska jag bli normal igen. Vet dock inte när jag senast var normal när jag tänker efter. Ca 4 år kan jag räkna tillbaka att jag inte har orkat som jag ska. Kunna orka saker utan att krascha totalt. Kunna gå ner i vikt!!! Kunna träna.

Att få reda på vad det är, att få veta att det för mitt tillstånd har varit normalt. Helt underbart. Att jag kanske för resten av mitt liv kommer att käka medicin. Skitsamma. Jag vet vad det!

Dags att ha dagens funderar/lyssnapåmusik/drömmasigbort tid. STÄDA!

Äckligt.

Lyssnar på kent. Varenda rad och ton och riff gör så där härligt ont. Känslor sprudlar genom varenda por i hela kroppen och jag är lycklig. Kan inte sätta fingret på vad som gör att glädjen är på topp. Det är nog en misstänkt kombination av chic-lit romaner, en vacker häst och musiken. Saknaden efter någon är ganska stor. Skulle vilja att det blev som i dessa uppblåsta romaner. Men det kommer inte att ske inom en bra tidsperiod. Bra för mig.

En dag som denna gör att jag vill dansa hela storgatan fram och kasta rosblad runt mig. Vill göra världen vacker. En lätt förfulad värld som blir som en dröm för alla.



Saknar den här tiden från i somras. Den var fet. Och den här kvällen speciellt. Bland dom bästa kvällarna i somras tror jag.

Feber i ett yrvaket tillstånd. Jocke Berg sjunger om stärkta sjukhuslakan, om dörrar så tunga att det inte behövs lås. Tillståndet i kroppen är upp och ner. Gråter för minsta lilla, skrattar när jag borde gråta. Kaffet ger mig kickar av eurori och rädsla för framtiden. Storstaden lockar med glittrande ljus och pulserande liv. Tanken att jobba med något som jag skulle trivas med. Skulle vilja försvinna iväg. Till en annan värld. Där jag kan bli lugn igen. Kunna bli stabil och inte vara labil. Vågar jag satsa? Vågar jag ge mig ut i en outforskad värld?

Det som skulle bli lite lagom lugnt och inga vilda grejer blev till en galen och sprakande afton. Jag är nöjd.

Är långt borta i tankarna med ett stänk av lycka och glädje. Gårdagen var en trevlig företelse. Ibland börjar man tänka och fundera på om det hade varit annorlunda, vad hade det blivit då? Skulle det fortsatt då? En fortsättning på början som fick ett snabbt men praktiskt slut. Ganska skönt på sitt sätt.
funderar på vad man ska bli, vara. Ett sjujäkla problem. Ska man satsa på sin ena dröm? Eller den andra? Och vågar jag göra min grej. Mår bra av att fundera och tänka i ett trött tillstånd. Ett skönt relaxat tillstånd. Detta år kommer bli ett funderarår. ska bli intressant vad jag kommer fram till. Ska diskutera med mims sen.

Ska nog göra något vettigt nu. Typ tänka.

Har nu vaknat från min femtontimmars sömn efter ett ännu längre vaknare tillstånd, hela 37 timmar kom jag upp i.
Det intressanta med min långa sömn är att jag har sovit på min soffa. Min soffa är en liten tvåsitssoffa som inte har mjuka fluffiga kanter utan har stenhårda kanter typ kökssoffa, så man kan inte dirket slänga upp benen på kanten och på så vis sova med utsträcka ben. Allstå har jag legat ihopkurad som en korv och sovit asbra!

Så min lilla 37 timmars vakenhet var en liten upplevelse. Kom tillbaka till skolan efter en hem, hälsa på bästa Mims, packa och åka buss. Satte mig och sydde. Och klar blev jag. Dock klockan 6 på morgonen. men sen var jag så trött att jag höll på att dö, trodde jag.
Så saagt och gjort. Jag tar ett lakan, knölar ihop det och lägger mig och sover på mattan i hallen. Tjugo minuter senare så vaknar jag av att städerskan kommer in och ska istäda. Jag studsar upp helt yrvaken och groggy, det känns typ som om jag har feber i hela kroppen kombinerat med en fruktansvärd felslagen fylla. Ungefär vid lunch så vet hela skolan om att jag sov på mattan i gula villan.

Så nu är jag liksom bakis av min sovning/vakenhet. Och ska upp till tjockishästen! intressant.

Ska käka frukost.

Tjing.

Är sjukt trött och grinig. Går och lägger mig och skuttar upp ur sängen klockan 5 för att avsluta skiten. Grinar bara av trötthet och jävlighet. Att bli klar med allt imorgon kommer bli ett mysterium. Wish me LUCK!

Är mysigt ostabil/instabil/labil. Härligt.

Jag är kär. I en låt. I en kör. I ett sammanhang av toner, stämmor. I en sångare. I ett band. I en fantasi.
Jag kommer aldrig mer bli mig själv. Man blir trött på ditt jävla gnäll. Strålande låt. Strålande band.

Kanske är den där tiden när julklapparna är euforiska och det magiska förbi. Kanske har vi slutat leva. Varför blir vi vuxna? Barndomen är den bästa. Eller. Kanske inte. Ett barn i en vuxens kropp?

Skulle vilja försvinna iväg. Bara göra något som alla kommer prata om. Göra något drastiskt. Få känna den där glädjen varje dag och undra vad livet kommer att vilja bjuda på.

Skulle vilja bli huvudstupa förälskad. I en människa som delar tankar, visioner och livet på mitt/vårat sätt. Bara var sådär äckligt kär på det där sättet som det står om i romaner som man hittar i sin gamla mormors bokhylla. De där förbjudna kyssarna som man läste om i hemlighet när man sa att man skulle läsa bamse. De hemliga mötena bakom lador.

Skulle vilja bli normal i kroppen. Att slippa oroa sig för om man ska orka fullfölja något. Kunna ta sig an projekt som man kan sluföra. Att kanske äntligen ha en vilja.

Skulle vilja vara vild och vacker. Vara den där. vilja var den där som ger kalla kårar.

Happ, ytterligare en dag till ända. Första skoldagen efter lovet. Skönt att bli tillbaka sparkad i verkligheten lite kvickt sådär. Fick klart en tryckrapport. Kakpoäng till mig och cecilia!

Två minuter efter rapporten ringer vårdcentralen och säger att jag har en tid klockan 13.30 hos en läkare. EN LÄKARE! kors i taket! Jag fick en tid på första försöket! YEY! Pratar med henne, perfekt blodtryck; har tydligen hög puls, intressant; hon säger att vi ska ta en massa prover. GUD VAD KUL. Det har jag ju aldrig gjort förut... Anyway skönt att hon trodde mig som vissa läkare inte gör. Hoppas faktiskt att proverna visar något, skitsamma om det bara är låga järnvärden eller något sådant skräp. Hoppas bara för guds skull att det inte är sköldkörteln... Det skulle inte vara så kul. Men men, skitsamma.

Skön fika med Cawring i två timmar och prat om ingenting och allting. Skönt.

Skönt att vara tillbaka i skolan och vardagen igen, synd bara att min trötthet är extrem och vidrig. Skulle gärna vilja kunna sitta uppe i några timmar till, men det går inte. Ögonen kollapsar typ snart, har redan gäspat en halvtimme.

ska nog knoppa faktiskt nu.
G'night!

Jag fattar inte att jag varenda morgon ska vara försenad. Hinner aldrig äta frukost. På sin höjd koka kaffe.. GAAAAH.

Nu ska jag springa ivääg! Tjing.

Sitter och lyssnar på coheed and cambria, en gammal kärlek. Progressiv metal.. Med en sångare som låter som en tjej. Helt underbart. Är arg att jag har missat dom de få gångerna de har varit i sverige, är även arg på Magnus som missade dom på hultsfred och skulle ha ringt mig under konserten, det blir väl lätt så att man bli lite fööör full på hultsfred, det hör nog till..

Försöker iaf komma vidare med mitt jäkla projekt. Själva tanterna blir bra. Det är den jäkla tuschen och akvarellen som förstör allt. Men nu börjar dom se ut som jag vill iaf. Det är min stämpel på dom, det är mina färger som leker med varandra, min attityd. Och det är förbannat skönt! Har en hel uppsjö av tanter nu iaf. Hälften ser ut som skräp och är oanvändbara, inte så kul. Kommer att få lov att jobba häcken av mig i vår sen.. Men då bor jag i det så det blir ju lättare.
Shit jag ska ju flytta snart. KUL!

Var precis och avlämnade bilen till mami som kom hem från norrland, gick och köpte mjölk. Och där på hemköp strosar jag runt och inser att handla mat är bland mest avslappnande man kan göra iaf om man heter charlotta. Gick där och klämde och kände på frukterna, kollade datum på alla filsorter, kollade upp olika kalkon och kyckling alternativ (om jag nu ska sluta med rött kött), jamen liksom kände mig avslappnad och lugn samt harmonisk. Skönt. Det tog en halvtimme att handla mjölk, keso, morötter och ett paket glass. Måste något rekord av nåt slag.
Funderar om jag ska hoppa i badet och göra mig tjusig för imorgon börjar skolan!! :D
Då kommer lilla östermalmskärringen fram igen och vill var snygg. Och henne tycker vi om!

Hade förövrigt supertrevligt med Jossan och fetknopparna till hästar, mycket kul att min lilla skrutt kan galoppera nu för tiden! :D

Mental notering tills imorgon: Ringa doktorn. Sy kläder.

Ska nog äta lite icecream med mig själv som sällskap.
Tjingelingpling.

Känner mig liksom på g idag. Det spritter i kroppen och jag vill verkligen rita och måla. Det tycker jag om!

Sen blir det en uteritt på fetponny ev med Jossan och Karin, hela stall masesgården med andra ord. Det skulle var lite najs sådär. Mysigt väder och inspirerad av hubertusjakter. Det skulle vara ganska trevligt!

Känner mig på g inför flytten! Börjar tänka igenom allt jag ska ha med mig, vilket kommer bli en hel del om jag känner mig själv rätt! Typ, överkast, bra att ha; espressokannan, hur ska jag annars överleva helgerna och när ajg måste vara kreativ; soptunnan; dator; fotölj, ja eller nej; skrivare osv osv.
Men hur ska jag göra med mina kläder egentligen? I och med att jag ska bo hemma på helgerna och så. Ska jag bara ha med mig luffarkläder till r-åsen eller "fin" kläder också?
Herregud vilka problem jag har!

Nu fick jag svar från Jossan, blir en långtur! MYS!

Ska dra mig till r-åsen nu!

ADJÖK!

VH1 ligger som soundtracket denna mörka lördag som känns som en söndag. Det loopas brittpop runt, runt, runt. Dom verkar spela igenom all brittpop dom har, iofs har jag inget mot brittpopp men kankse inte i 3 timmar i sträck. Little bit too much.

Pallrade mig faktiskt upp till pållen en sväng och klappade honom. Han tyckte tydligen att jag var tråkig som inte ville ut i skogen så han puffade på mig och försökte leka. Då jagade jag honom, då dog jag. Inte smart om man har feber. Då tyckte han att jag var tråkig igen och puttade nästan omkull mig i leran och bajset, tur att skrället har en rejäl kalufs som alltid finns tillgänglig, tur det alltså!


.

Trubbel i somras på åkern i vild galopp.


Iaf så är jag nästan feberfri och huvudvärken har släppt lite. Blir ingen utgång ikväll tyvärr. Orkar inte.


Funderar vad man ska äta till middag idag. Mat ska jag ha, det är enkelt. Men vad? ska jag orka gå till hemköp och handla typ lök och feta ost så jag kan äta tomatsås.
Eller leva på skafferiet kanske. Troligtvis det senare.

Borde göra något vettigt. Ska nog göra det tillochmed!

Adjöken fröken!

Jamen grattis till mig! Funderar om mitt immunförsvar existerar överhuvudtaget. Huvudvärk och feber samt vatten i hela kroppen. Känner mig verkligen inte hundra. FASIKEN!

Nu ska jag dricka massa te och försöka pallra mig till hästskrället lite senare. Och komma på om jag ska gå ut ikväll, troligen inte. Kan inte missa mer av skolan nu, har varit borta tillräckligt mycket för hela året.

Gårdagen var förövrigt super, fjortisfika med cawring; risotto med bästa Kerslur; Halloween"fest" på kalkbackarna. Väldigt trevligt och mysigt!

Nu blir det alvedon och serietittning.
ADJÖK.

Tvshop kan ta sig någonstans. Dom hysteriska amerikanska säljarrösterna mal på i bakgrunden för jag orkar inte ta mig upp ur soffan och byta kanal.

"the H2O vac can do dirt, dust AND.. WATER"
"The TOBY steamer take away ever litte wrinkle"
" Wet dust can't fly.

Tänk dig allt det här med hysteriska amerikanare. Intresting...

Nej, nu ska tjockis-Lotta gå och göra något av sitt liv. Typ åka till röjeråsen och hästskrället.

Adjök.

Kanske lite väl länge sen.

Ska iväg till Röjeråsen och rida min feta häst.. Stackars häst vad han har varit försummad dom senaste veckorna, nu kanske det är dags att sätta igång på riktigt, inte långt kvar till vårsäsongen och tävlingar. Varför inte försöka smkvala sista året som young rider?! Kommer dock inte att gå. Men man kan ju försöka..

Iaf, måste rita. MÅSTE rita. Illustrationer i massor att göra.
Måste även sy. Fy fan för måsten.

Illustrationer dyker upp när dom är klara.

nu motion av fet pålle och fet matte.

Adjök.

Att det ska vara så lite som gör att jag hamnar på botten så jävla fort. Jag vill må bra, jag vill kunna leva ett normalt liv utan att krascha för minsta lilla. VILL INTE MERA NU!

När ska jag få fungera som en normal person som har normala vågor i humöret och inte upp lika höga som babels torn och ner lika djupa som ner till underjorden som den psykstörda människa jag är. Jag är inte så jävla stark. Bara att inse. och när kan folk inse det? "charlotta är stark, hon klarar allt, henne kan man gnälla på hur jävla mycket som helst utan att hon tar skada av det." NEJ. JAg funkar inte så.

Och jag vill inte må som jag har gjort genom åren. Trodde att jag för en gångs skull mådde bra och allt var frid och fröjd. Får jag bli utredd snart så jag vet vad jag är för något? Får jag fungera igen? Fast vänta! det har jag aldrig gjort. Arsel.


Jag är bara en duktig skådespelare som vet om vartenda steg jag tar.

Jag vill inte vara sjuk! Jag vill vara i skolan och sy, rita och bara känna mig kreativ! Men iochmed att jag inte kommer längre än till soffan från sängen så kanske det inte riktigt funkar att gå till skolan. MEN JAG VILL! 

Jag vill också kunna rida trollhästen. Men det kan jag inte eftersom jag är sjuk. Nu när han äntligen har skor och jag ska klippa honom så han fungerar som en vanlig häst igen. Nä, då blir man sjuk istället. Får bli en tjusig bild på dom två fettona när dom är ute och promenerar.

Fantastiskt! Trodde för en sekund att jag var frisk imorse. Tills jag började röra på mig. Då var jag sjuk.

Elin står och torkar min diskbänk!