missingframe

Att en sak kan göra att man vaknar klockan 5 en måndag morgon av man känner en panik inom sig. Detta fall är det paniken över att han inte tycker om mig. Han svarade inte på ett sms. Men en sak, det är ingen panikångest bara en obehagskänsla mer. Kanske kanske är jag normal. Och jag trivs med att vara normal i mitt huvud. Träningen är mitt liv. Mitt sätt att klara allt. Få endorfinkickar av tuff skidgång, klara att åka skate för första gången i sitt liv, känna att man kanske klarar det mesta.

längesen. Har ingen tid, inget intresse kanske. Kanske ingen läser ändå. Men bra för mig att kolla vad jag gjorde för tre år sen.

Planerna i mitt liv går sakta framåt. Nästa år är bokat. Skidlinjen på skolan. Ska bli SKITKUL verkligen. Men en värld jag inte har någon erfarenhet alls eller kunskap om. Så jag känner att jag gör det här för min skull och för min kropp. Inte för att jag ska bli ett proffs. Sure mitt sikta mot stjärnorna mål är falun 2015. Men det är ju inte möjligt. Sen ska jag ju vinna tjejvasan nästa år också. HOST! Men jag gör det här för mig och bevisar att jag inte är bullcharlotta längre. För min hjärna vill ju tro det fortfarande.

Framtiden skjuts alltså framåt ytterligare ett år. men det gör ingenting.

Sorgligt att inte träffa alla vackra människor som man träffat dagligen lång tid och dom är långt borta nu. Speciellt mina modeflickor som är utspridda över hela världen tänkte jag säga. men nästan. dom är saknade.

när vissa personer säger något betyder det lite mer. Jag är tuff tydligen. Det var mäktigt.

Vacker människa är ännu längre bort och jag känner att jag ångrar att jag är feg som vanligt.

sitter och tröstäter känns det som. Men det är bara för att det är gott! han/den/det har åkt och jag känner mig lite deppig. Jag hatar romantiska komedier bara för jag också vill vara kär och äckligt lycklig. ikväll ska jag gå ut och skaka rumpa och försöka vara glad och positiv. We'll see hur det går. Och imorgon har jag stalltjänst. SKOJ. Tjing och hej.

Min tand gör ont. Inte sådär lite ont utan sådär ont att man skulle utan att tänka sig för kunna skjuta av tandfan och inte tänka mer på skiten!

Men annars är det bra, har sjungit loss til Gaga. Det är fiiiiint!

Det är vår i luften när jag springer längs siljansstrand och får första gången i år springa på sand. Det är vackra sagofyllda tankar som skuttar om kring i huvudet samtidigt som playlisten från kent spelningen snurrar fort fort fort. Fåglarna kvittrar och allt känns sådär lite lagomt vackert när vissa personer ler och tittar i ögonen. Det är en bra tid nu. Allt studsar på i fina banor och gör lagom stora fina loopar och snurrar! Min kropp är ruskigt stark och klarar det mesta! Och det gör allt ännu vackrare!

Trött, sur, grinig och less.

Usch, allt känns bara bajs. Inget är kul förutom skidor och ridning. Rita som har känts så bra på senaste tiden, det ger mig bara ångest, sy ger mig ännu mer ångest. Höll på att få en ångest attack i dag i bildsalen, ett ställe som jag i vanliga fall älskar och tycker supermycket om, det gav mig bara råångest. Usch. Vad fan är det för fel på mig?

Alla är gulliga och söta men jag vill bara kräkas på mig själv och mitt liv och min framtid. Allt ger mig ångest. Allt förutom att stå på ett par skidor för där är jag lycklig. Sjuka jävel jag är.

Lyssnar på älskade Davey och hans vackra röst och vill bara försvinna iväg till någonting som är vackert och vilt!
Nu ska jag göra något vettigt av mitt liv.

För att jag vet att om det skulle bli allvar så skulle det bli på riktigt och på riktigt är läskigt.

 Allt virvlar på som tusan som vanligt. Ultimatum ställda både till höger och vänster men samtidigt så peppad att uppfylla dom.

Man kanske börjar bli vuxen. Kanske är det det. Allt snurrar fortare och fortare, kraven ökar lavinartat. Vissa saker klarar man av med lätthet och allt känns underbart, andra får man ta i med hårdhandskarna för att genomföra.

Alltså jag är i chock som fan. Fantastiskt kul men fruktansvärt otippat..

Sitter i köket och snackar skit med allt och allt. Trysil kom på tal och det lockar som fan. Tänk att komma tillbaka till det. Fatta vad underbart. JAG VILL!

Funderar på att knoppa snart. Det skulle vara ganska skönt. Men jag orkar inte gå dom hela 15 metrarna till mitt rum och sova. Det är för jobbigt.

Nu kommer Linus och är dryg.

Och jag är dryg. Jag ska sova. HEJ.

Känner mig sådär tillfreds. Sådär som livet kanske ska vara. Oftast så längtar jag alltid efter något mer, något mer spännande. Men jag är nöjd. Det behöver inte bli bättre eller sämre, för det är bäst just nu. Men om det skulle bli bättre undrar hur sjukt det skulle vara? Går det? Finns det plats för mer känslor i min kropp? Jag känner mig alldeles uppblåst i kroppen men är smalare än på länge. Känns som om hela jag ska explodera ut i lyckoskrik och jubel. Det finns bara en sak och det är nu. Bra för mig att leva i nuet. Jag behöver det utan att grubbla och tänka för mycket. Utan att gräva ner mig totalt i mina tankar. Skönt att vara uppslukad 24/7 av något annat än sig själv och sina bekymmer. Fantastiskt


Människorna som gör mig lycklig! Fantastiska människor!



Fantastisk dag igår med duktiga åkare!

Nu ska jag traska och sjunga en sväng!
Tjing!

Laleh trallar på i bakgrunden om att tugga kex till duvorna och jag är lycklig.

Dagen har varit sådär härligt skön men det har hänt en massa saker, inget sitta på arslet och tugga på en lakritsbåt, det finns inte längre i min vokabulär längre. Eller snarare hela helgen har varit så där kalaskul verkligen, så där att man skulle vilja ha en film över hela helgen bara för att se den om och om igen när man är lite nere.
Fredagen är intressant med hot om skadegörelse och upprörda känslor som tas ut på cykeln i gymmet för att sedan övergå i ett fantastiskt vinterlandskap på högfjället. Snö, massor av snö och stjärnklart. Det var sådär vackert att man vill gräva en liten grop och bo där under stjärnorna. Hem till skolan och ett 17 års kalas utan dess like. Dans, Carl i högklackat, mysiga stunder. Underbart vackert liv.
Lördag, Rättvik med tjejerna, tuttulbak med mamms, köpande vackra ting till mig själv. Jättemys med Vic i soffan för att sen traska under stjärnorna till Josefin för att spela spel och göra bort sig fatalt mycket, spelning av spel för att sedan traska hem igen under stjärna med fint sällskap sjungande norska lucia visor.
Söndagen började trött och kallt för att övergå till en kreativ stund med kamera på en skidstadion med duktiga vänner som skötte sig som dom skulle. En hejaklack som visste vad dom gjorde och lyckades peppa och heja. Ett vackert ljus över en vacker dag. Lucia i röjeråsen med gullflickorna och bästa gulle-Frej. Gör det jag och tjockishästen är bäst på, en barbackatur under stjärnorna där han bestämmer vägen och tempo, underbart. Lillvovven och jag tar en springtur runt byn och jag har inte ont. Ett bra besked. Nu sovning, upp tidigt som fan imorgon. Dessutom vill jag till skolan igen.





Godnatt.

Jag är i harmoni. Allt känns lätt och lekfullt. Att vara uppe länge på kvällarna är inte längre något problem. Att orka saker det tar inte längre en massa tankekraft och mental peppning fär att göra något. Bara det att kunna träna vid halv sju och sen orka vara uppe till klockan halv 12. Kreativiteten flödar, när jag sätter pennan på pappret så blir det nästan som jag har tänkt mig. Och det känns fantastiskt! Jag sätter saxen i pappret/tyget och det funkar kalasbra! Det blir liksom ett plagg som sitter som det ska och är fantastiskt tjusigt.

Har haft två fantastiskt roliga första veckorna sen jag flyttade till skolan. Mycket sjuka diskussioner och ideér. Sena kvällar med mys i soffan. Knasiga upptåg. Utflippningar och djupa samtal. Sitta i gula villan och lyssna på musik och skapa "fantastiska" plagg. Väldigt käckt och mysigt. Härliga människor. Och framför allt. JAG ÄR NORMAL OCH PIGG!

Underbart. Och ny fantastisk musik har kommit i min väg. Franskt alltså.. Beautiful! Stort tack till Sarah och Gustav som vet vad jag gillar på någon vänster!

Nu ska jag nog traska och sy litte granna så där!
Adjök.

Lyssnar på jose gonzales och grinar. Har äntligen upptäckt heartbeats sex år senare än alla andra. Läser texter om folk som dör och hur familjer lever vidare. Grinar lite till. Spiller ut flingsaltet på bordet. Det börjar mörkna i världen, fönster nedsläckta. En enda gatlykta sprider ett läskigt ljus över systembolagets falurödaväggar. Tårar kommer och går. Saker försvinner. Saker kommer fram. Människor dör. Livet går vidare. Och harry dör och återuppstår.
Basilikan som en gång var stor med massor av blad hänger död tillsammans med dom andra bortglömda, torkade, döda kryddorna. Dom kommer att snart åka ut i soptunnan tillsammans och glömmas bort. Är det så människor fungerar? Det som inte syns finns inte? Är det så man kommer att glömma bort människor? Spotify skiftar över till kent. Det är dags att packa ihop för natten och försöka att inte försvinna i mörkret som ligger närvarande hela tiden.

Varför kommer jag på klockan 7 på kvällen att jag är hungrig ooch behöver matlåda tills imorgon? Grattis där!

Mat blir det iaf. Linssoppa med lite indisk kryddning, spiskummin, kardemumma, chili och vitlök. Gott luktar det iaf! Sen bakar jag bröd. Misstänker att jag hade i lite mycket dinkelsikt.. Det kommer nog att bli ett tungt bröd. Funderar om man ska gå all in och göra pannkakor också. Undrar bara hur mina ägg mår? Nej skippar nog det.

Imorgon blir det skola och lek med folk. Skriva ut nycklar till rummet och fundera på vad jag ska ha med mig till skolan när jag flyttar. Gosh jag flyttar alltså på söndag. Det är inte långt dit. Och det enda som är fardigpackat är badrummet av alla saker.. Det var det lättaste och enklaste.

Btw så gjorde jag världens fynd idag i min kyl. Det finns massor av gamla grejer i min kyl som säkert får ben snart och spankulerar iväg på egna äventyr så måste nog slänga typ allt. Men iaf så hittade jag en creme fraicheburk. Hmm tänker jag, undrar hur den här mår egentligen.. Kollar datumet, 24 nov. Hmm.. Kan inte stämma. Är det öppnad. Jag kollar, nej tydligen inte. Hmm vågar man sticka ner fingret och smaka. Hmm. Okej då! Smakar. OCH DEN ÄR OKEJ OCH OÖPPNAD! Herremin skapare för i min kyl är creme frachien en hårdvaluta som funkar till allt. Speciellt till soppa som jag förövrigt äter typ 4 dagar i veckan.. Så att den har stått där säkert i två veckor och bara väntat på att detta tillfället när Charlie inte har ett enda korvöre och är sugen på att piffa till maten lite extra sådär! Jag tackar och tar emot från kylskåpsguden som var på bra humör idag tydligen!

Nu är det dags att baka ut brödhelvetet.
Tjing.

Livet återvänder sakta men säkert. Idag vill jag saker. Ett mycket bra tecken. Till min hjälp har jag spotify med den konstigaste mixen någonsin av låtar, Harry potter och för första gången på en vecka så har jag lite humör. Skönt.

Idag ska jag ta tag i mig själv. Och ringa skolan om jag kan flytta in i helgen. Det skulle vara grymt skönt. Då orkar jag skolan nästa vecka också. Kanske tvätta och städa också! Oj nu blev det mycket...

Tror systeryster med barn och karl kommer till mamms i helgen. Blir en jobbig helg med sjukt mycket spring. Kanske. kanske inte.

Hoppas att jag blir vanlig.

Mina dagar är hopplöst gråa och matta. Kommer jag utanför dörren är det ett under. Sova och ligga i horisontalläge är min grej just nu. Jag klarar inget annat. Kom faktikst ända till porten igår. Då kom stora tröttheten. Gick in och somnade med skorna på. Förbannade sköldkörtel. Kom igen nu medicinen och verka så jag kan bli normal.
Är trött på att vara trött. Somnade igår eftermiddag klockan tre, sov till sex, vaknade, åt mat och sen var det sovdags klockan 22. Sov till 9. Orkar inte vara så trött och deppad.

Imorgon blir det skola vare sig jag orkar eller inte. Jag måste.


Såhär känns mina dagar.

Jag är trött nu nå så inifernaliskt. Orkar inget. Vill inget. Skål.

Kom ta mig härifrån, du karismatiske människa
Kom ta mig med vild vacker höststorm

Orkar inget. Vill inget. Är ledsen och vet inte varför. Livet borde vara så perfekt och det är perfekt. Jag känner mig trött och låg och deprimerad. Inget funkar inte på det sättet som jag vill. Borde plocka fram gitarren och klinka fram trudeluttar som förr i tiden, borde ta och dansa på mitt sätt, borde sätta mig ner och skapa konst på det sättet bara jag kan. Borde sätta mig ner och skriva texter långa som romaner bara för att må bra. Men viljan och orken är som bortblåst och försvunnen. Jag saknar det, känslan att vara riktigt inspirerad. Att veta vad som är jag. Kunna skriva en låt och hela texten skriker MIN. Rita en bild och den är JAG. Sy en klänning och hela jäkla skrället SKRIKER CHARLOTTA. Jag saknar det.

Det saknas saker som inte går att ignorera längre. Saker som gör att livet är vilt och vackert. Att gator dansar i det här ljuset som gör att jag lever. Att redan klara färger blir ännu klarare och vackrare. Jag vill att min värld ska vara vild och vacker. Att dansa livet fram i technicolor. Det ska inte vara gråa tunga blyertsteckningar. Det ska vara klara gnistrande, skimrande akvareller som leker fram på pappret. Ostyriga tuschlinjer som lever ett eget liv.

Såhär glad vill jag vara och gärna med bästa Kerslur!

En kvinna som jag alltid har tyckt om lite sådär att man tycker hon är skön. Men nu. Nu tog hon ett stort kliv framåt och blev störtskön! (Fint namn dessutom)


http://charlotta.chic.se/charlottas-insiderguide-11-budord-for-att-bli-en-succebloggare/

HELT JÄVLA KLOCKRENT!

Kissie. Herregud. Jag kan liksom inte sluta läsa hennes blogg. Hon är dum i huvudet på riktigt. Glöm och släpp henne nu.

Dagen har varit fantastisk på alla dess sätt. Skönt att komma tillbaka till skolan. Och att komma till en föreläsning med Bea Szenfeld. Det gjorde ju inte saken sämre måste jag säga! Herregud att till att kunna inspirera. Kanske att jag vågar släppa mina sista spärrar nu! Gå hela vägen till fulländning. Kan inte sätta fingret på vad exakt det var som gjorde att jag att jag blev så pass inspirerad som jag blev. Måste smälta, tänka, älta.

Workshopen var kalas. Sarah och jag ger oss in i projekt som är vi. FETT. Bokstavsbarnen leker hejvilt med markduk och tidningar. KUL! Kommer resultat så småningom!

Känner mig bara nöjd, magkänslan talar gott om allting just nu! En varm känsla i magen som känns stabil! NAJS.

Nu vet jag vad jag har och jobba mot. Det ska bli sjukt kul. Har aldrig varit så här säker någonsin tror jag.
Tjing.