Varför inte.
Kände att det var dags. Har försökt förut och jag vet att blogga är inte inne längre. Men jag tycker faktiskt om att skriva så och hitta på fler undanflykter att städa så därför blogga, varför inte.
Dagen, idag skulle jag egentligen varit i skogen med skolan i skolans "sommarstuga". Men vaknade med huvudvärk/migrän så känns det inte så positivt att spankulera 1 mil och vara social. Så det blev en dag hemma.
Min hjärna går på högvarv nu och det är fantastiskt skönt att den faktiskt gör det, efter ett år av leka omkring och inte tänka kreativt. Men om det känns som den går på högvarv nu. Vad kommer den inte göra om ungefär ett halvår när alla arbetsprover ska in? När alla kollektioner ska tänkas ut, ritas, sys upp. Kommer att bli tufft så inihelvete. Men om jag nu vill det här så är det bara att fixa skiten.
Om jag har tyckt att jag har mått bra tidigare, om jag har tyckt att mitt liv inte kan bli bättre tidigare. Just nu är mitt liv så perfekt som det kan bli. Eller det går väl alltid att fixa till några småsaker saker som skulle kunna göra livet ytterligare lite vackrare, lite mer skutta på rosa moln-härligt. En karl skulle väl sitta ganska fint. Men kommer nog inte hinna med en sådan just nu ändå. Så mitt liv är nog ganska perfekt ändå.
"Upptäckt" en gammal kärlek. Eller snarare bara fått en flashback. AFI. Fortfarande lika kär, fortfarande samma lyckokänsla pirrande i magen. Helt plötsligt är jag 16 igen och upptäcker dom, 17 och går på konsert och när mr. Davey "vackraste-människan-alive" Havok, kliver in på fryshusets scen och jag gråter som en maniac. Jag är en blandning av emo, poppare och mig själv. Vet inte riktigt vad jag vill med mitt liv. Åh dom "härliga" gymnasie åren med depressioner, ups höga som empire state building, fantastiska händelser.
Nej nu väntar tuschen, jag hör hur det kallar från min väska i hallen.
Dagen, idag skulle jag egentligen varit i skogen med skolan i skolans "sommarstuga". Men vaknade med huvudvärk/migrän så känns det inte så positivt att spankulera 1 mil och vara social. Så det blev en dag hemma.
Men vad tusan gör det. Jag har ju min tusch, akvarell färger och en massa plaggskisser som måste vara klara. om inte annat tänka på allt skolarbete som inte riktigt har gått in i skallen än. En helt ny värld som ska tas in, och nya mål måste planeras, tänkas, fixas. Finslipa mitt liv.
Min hjärna går på högvarv nu och det är fantastiskt skönt att den faktiskt gör det, efter ett år av leka omkring och inte tänka kreativt. Men om det känns som den går på högvarv nu. Vad kommer den inte göra om ungefär ett halvår när alla arbetsprover ska in? När alla kollektioner ska tänkas ut, ritas, sys upp. Kommer att bli tufft så inihelvete. Men om jag nu vill det här så är det bara att fixa skiten.
Och att jag faktiskt har hittat en lärare som tillochmed är bättre än Alison, det trodde jag aldrig skulle hända. Någon som har ännu mer peppande taktik och lyckas få damp- Charlotta att sitta still och koncentrera även när hon är helt kaffehysterisk och musikberoende utan ipod. Ett bra tecken på en bra lärare.
Om jag har tyckt att jag har mått bra tidigare, om jag har tyckt att mitt liv inte kan bli bättre tidigare. Just nu är mitt liv så perfekt som det kan bli. Eller det går väl alltid att fixa till några småsaker saker som skulle kunna göra livet ytterligare lite vackrare, lite mer skutta på rosa moln-härligt. En karl skulle väl sitta ganska fint. Men kommer nog inte hinna med en sådan just nu ändå. Så mitt liv är nog ganska perfekt ändå.
"Upptäckt" en gammal kärlek. Eller snarare bara fått en flashback. AFI. Fortfarande lika kär, fortfarande samma lyckokänsla pirrande i magen. Helt plötsligt är jag 16 igen och upptäcker dom, 17 och går på konsert och när mr. Davey "vackraste-människan-alive" Havok, kliver in på fryshusets scen och jag gråter som en maniac. Jag är en blandning av emo, poppare och mig själv. Vet inte riktigt vad jag vill med mitt liv. Åh dom "härliga" gymnasie åren med depressioner, ups höga som empire state building, fantastiska händelser.
Nej nu väntar tuschen, jag hör hur det kallar från min väska i hallen.
Adjök.
Kommentarer
Trackback
