heartbeats.
Lyssnar på jose gonzales och grinar. Har äntligen upptäckt heartbeats sex år senare än alla andra. Läser texter om folk som dör och hur familjer lever vidare. Grinar lite till. Spiller ut flingsaltet på bordet. Det börjar mörkna i världen, fönster nedsläckta. En enda gatlykta sprider ett läskigt ljus över systembolagets falurödaväggar. Tårar kommer och går. Saker försvinner. Saker kommer fram. Människor dör. Livet går vidare. Och harry dör och återuppstår.
Basilikan som en gång var stor med massor av blad hänger död tillsammans med dom andra bortglömda, torkade, döda kryddorna. Dom kommer att snart åka ut i soptunnan tillsammans och glömmas bort. Är det så människor fungerar? Det som inte syns finns inte? Är det så man kommer att glömma bort människor? Spotify skiftar över till kent. Det är dags att packa ihop för natten och försöka att inte försvinna i mörkret som ligger närvarande hela tiden.
Basilikan som en gång var stor med massor av blad hänger död tillsammans med dom andra bortglömda, torkade, döda kryddorna. Dom kommer att snart åka ut i soptunnan tillsammans och glömmas bort. Är det så människor fungerar? Det som inte syns finns inte? Är det så man kommer att glömma bort människor? Spotify skiftar över till kent. Det är dags att packa ihop för natten och försöka att inte försvinna i mörkret som ligger närvarande hela tiden.
Kommentarer
Trackback
