missingframe

Känner mig sådär tillfreds. Sådär som livet kanske ska vara. Oftast så längtar jag alltid efter något mer, något mer spännande. Men jag är nöjd. Det behöver inte bli bättre eller sämre, för det är bäst just nu. Men om det skulle bli bättre undrar hur sjukt det skulle vara? Går det? Finns det plats för mer känslor i min kropp? Jag känner mig alldeles uppblåst i kroppen men är smalare än på länge. Känns som om hela jag ska explodera ut i lyckoskrik och jubel. Det finns bara en sak och det är nu. Bra för mig att leva i nuet. Jag behöver det utan att grubbla och tänka för mycket. Utan att gräva ner mig totalt i mina tankar. Skönt att vara uppslukad 24/7 av något annat än sig själv och sina bekymmer. Fantastiskt


Människorna som gör mig lycklig! Fantastiska människor!



Fantastisk dag igår med duktiga åkare!

Nu ska jag traska och sjunga en sväng!
Tjing!