Det bidde ett till.
Herreminskapare. Två inlägg på två dagar. Konstigt.
Iaf. Hemma idag pga av huvudet håller på att sprängas när klockan ringer, migrän. Grattis. Fantasiskt. Krypa upp till badrummet, Citodon och ett glas vatten, krypa tillbaka, ställa klockan på 08.00 så jag ska ringa skolan och sjukanmäla mig. Vaknar sedan vid 10 och den där djävulen som satt och bankade på min hjärna med en slägga var borta. Capish, gone, försvunnen. Skönt att det släppte. Nu är jag bara Citodon skakig.
Idag landar Carlan-babe i sverige. ÄNTLIGEN! Har saknat henne som en gnu. Tripp till sthlm nästa helg kanske. Om inte annat kanske hon dyker upp på marknaden och vi har qualitytime som aldrig.
"Möhippa" för mamma igår. Samling på torget; mamma är sen; det kommer några motorcyklister åkande; Christina säger där kommer Eivor's skjuts; Christina och jag springer fram och sen är resten historia, blir iaf en tur runt rättvik för hennes del på en motorcykel med en helt främmande karl. Perfekt.
Iaf. Hemma idag pga av huvudet håller på att sprängas när klockan ringer, migrän. Grattis. Fantasiskt. Krypa upp till badrummet, Citodon och ett glas vatten, krypa tillbaka, ställa klockan på 08.00 så jag ska ringa skolan och sjukanmäla mig. Vaknar sedan vid 10 och den där djävulen som satt och bankade på min hjärna med en slägga var borta. Capish, gone, försvunnen. Skönt att det släppte. Nu är jag bara Citodon skakig.
Idag landar Carlan-babe i sverige. ÄNTLIGEN! Har saknat henne som en gnu. Tripp till sthlm nästa helg kanske. Om inte annat kanske hon dyker upp på marknaden och vi har qualitytime som aldrig.
"Möhippa" för mamma igår. Samling på torget; mamma är sen; det kommer några motorcyklister åkande; Christina säger där kommer Eivor's skjuts; Christina och jag springer fram och sen är resten historia, blir iaf en tur runt rättvik för hennes del på en motorcykel med en helt främmande karl. Perfekt.
Sen till Bäsna trädgård. Ljuskväll. Mysigt, filosoferande i massor. Ganska skön dag faktiskt.
Lunchning med Karin, trevligt! Massa bullshit som vanligt. Som det ska vara.
Lunchning med Karin, trevligt! Massa bullshit som vanligt. Som det ska vara.
Nu ska jag försöka ta mig i kragen och försöka få bort citodon skaket med kaffe, lite städning och Fleet Foxes.
Tjing.
Varför inte.
Kände att det var dags. Har försökt förut och jag vet att blogga är inte inne längre. Men jag tycker faktiskt om att skriva så och hitta på fler undanflykter att städa så därför blogga, varför inte.
Dagen, idag skulle jag egentligen varit i skogen med skolan i skolans "sommarstuga". Men vaknade med huvudvärk/migrän så känns det inte så positivt att spankulera 1 mil och vara social. Så det blev en dag hemma.
Min hjärna går på högvarv nu och det är fantastiskt skönt att den faktiskt gör det, efter ett år av leka omkring och inte tänka kreativt. Men om det känns som den går på högvarv nu. Vad kommer den inte göra om ungefär ett halvår när alla arbetsprover ska in? När alla kollektioner ska tänkas ut, ritas, sys upp. Kommer att bli tufft så inihelvete. Men om jag nu vill det här så är det bara att fixa skiten.
Om jag har tyckt att jag har mått bra tidigare, om jag har tyckt att mitt liv inte kan bli bättre tidigare. Just nu är mitt liv så perfekt som det kan bli. Eller det går väl alltid att fixa till några småsaker saker som skulle kunna göra livet ytterligare lite vackrare, lite mer skutta på rosa moln-härligt. En karl skulle väl sitta ganska fint. Men kommer nog inte hinna med en sådan just nu ändå. Så mitt liv är nog ganska perfekt ändå.
"Upptäckt" en gammal kärlek. Eller snarare bara fått en flashback. AFI. Fortfarande lika kär, fortfarande samma lyckokänsla pirrande i magen. Helt plötsligt är jag 16 igen och upptäcker dom, 17 och går på konsert och när mr. Davey "vackraste-människan-alive" Havok, kliver in på fryshusets scen och jag gråter som en maniac. Jag är en blandning av emo, poppare och mig själv. Vet inte riktigt vad jag vill med mitt liv. Åh dom "härliga" gymnasie åren med depressioner, ups höga som empire state building, fantastiska händelser.
Nej nu väntar tuschen, jag hör hur det kallar från min väska i hallen.
Dagen, idag skulle jag egentligen varit i skogen med skolan i skolans "sommarstuga". Men vaknade med huvudvärk/migrän så känns det inte så positivt att spankulera 1 mil och vara social. Så det blev en dag hemma.
Men vad tusan gör det. Jag har ju min tusch, akvarell färger och en massa plaggskisser som måste vara klara. om inte annat tänka på allt skolarbete som inte riktigt har gått in i skallen än. En helt ny värld som ska tas in, och nya mål måste planeras, tänkas, fixas. Finslipa mitt liv.
Min hjärna går på högvarv nu och det är fantastiskt skönt att den faktiskt gör det, efter ett år av leka omkring och inte tänka kreativt. Men om det känns som den går på högvarv nu. Vad kommer den inte göra om ungefär ett halvår när alla arbetsprover ska in? När alla kollektioner ska tänkas ut, ritas, sys upp. Kommer att bli tufft så inihelvete. Men om jag nu vill det här så är det bara att fixa skiten.
Och att jag faktiskt har hittat en lärare som tillochmed är bättre än Alison, det trodde jag aldrig skulle hända. Någon som har ännu mer peppande taktik och lyckas få damp- Charlotta att sitta still och koncentrera även när hon är helt kaffehysterisk och musikberoende utan ipod. Ett bra tecken på en bra lärare.
Om jag har tyckt att jag har mått bra tidigare, om jag har tyckt att mitt liv inte kan bli bättre tidigare. Just nu är mitt liv så perfekt som det kan bli. Eller det går väl alltid att fixa till några småsaker saker som skulle kunna göra livet ytterligare lite vackrare, lite mer skutta på rosa moln-härligt. En karl skulle väl sitta ganska fint. Men kommer nog inte hinna med en sådan just nu ändå. Så mitt liv är nog ganska perfekt ändå.
"Upptäckt" en gammal kärlek. Eller snarare bara fått en flashback. AFI. Fortfarande lika kär, fortfarande samma lyckokänsla pirrande i magen. Helt plötsligt är jag 16 igen och upptäcker dom, 17 och går på konsert och när mr. Davey "vackraste-människan-alive" Havok, kliver in på fryshusets scen och jag gråter som en maniac. Jag är en blandning av emo, poppare och mig själv. Vet inte riktigt vad jag vill med mitt liv. Åh dom "härliga" gymnasie åren med depressioner, ups höga som empire state building, fantastiska händelser.
Nej nu väntar tuschen, jag hör hur det kallar från min väska i hallen.
Adjök.
